Tillbaka på fastlandet, i Fuengirola. Här regnar det och är bara tråkigt och kallt. Jag vill tillbaka, nu.. helst nyss.
Men det går inte hur mycket jag än vill.

Helgen har varit den bästa helgen jag har upplevt på ett långt tag, den har varit perfekt. Och vad kan jag säga mer än att jag är kär?
Jag är galet kär och otroligt glad över att få tillbringa min tid med en sån underbar person som Emil. Han är speciell.

Just nu känner jag mig tom och tankarna inför framtiden har tagit fart och jag ser ett slut för tiden här på gården.
Jag trivs här, med alla människor, sysslor och rent allmänt. Men det är som jag sagt tidigare en sak som man bara gör en period av sitt liv och jag har nu varit här sen augusti och jag börjar faktiskt lessna. Jag känner inte riktigt att det är lika roligt längre och just därför bidrar jag inte heller till mycket här med tanke på att jag egentligen vill utveckla mig ännu mer och göra något annat.
Jag vill börja leva, många ser det som det jag gör just nu är att leva. Och jag håller med. Jag har verkligen utnyttjat mitt liv till max nu i flera månader och jag kan inte vara annat än stolt över mig själv. Men vad jag menar med att börja leva är att jag vill komma till platsen där jag ska börja mitt liv- Jag vill plugga, jobba, planera, vara i närhet av min familj, mina fina vänner och pojkvän. Jag vill kickstarta NU. Och det ska jag, jag ska åka hem och börja leva mitt liv nu.